Jag skrek.
Jag plågades.
Jag kände känslor jag aldrig förr känt.
Min kropp skakade av smärta.
Jag talar självklart om thaimassage.
GAAAALET vad dem små thailändarkvinnorna kan ta i !!
Hon gick på mig, böjde och töjde mig i ställningar jag helst vill glömma.
Ni vet känslan när man stretchar och man verkligen inte pallar mer,
det är då hon pressar ytterligare en bit.
Jag
skrek och hon fnissade och sa:
"Just one minute"
När hon var klar med en kroppsdel var den delen helt utslagen.
Det kändes som om att jag inte skulle kunna få kontakt med den igen.
Framsida lår var allra värst.
- fina gamla fotbollslår proppade med spända muskler
- förmodligen det kitsligaste stället på min kropp.
Det är ingen bra kombo.
Jag peppade mig själv hela tiden.
"
Du klarar detta Lovisa, liten stund till, kom igen nu, tänk på något annat!"
Massagen närmade sig slutet och jag nämnde att jag hade ont i mina axlar.
Jag vet inte om jag ångrar att jag sa det. För nu trodde jag verkligen att jag skulle gå under på riktigt av smärta.
Hennes armbågar borrades in i mina muskelknutar och hon var målmedveten. Väldigt målmedveten.
Lite för målmedveten kan jag tycka.
Jag riktigt kände hennes ilska mot mina stackars knutar.
När hon var färdig med axlarna började jag slappna av, och hon lirkade lite med min nacke.
BAAAAAM så gick min nacke av.
Jag SKREK.
Hon kollade på mig oförstående.
Hon knäckte ju "bara" nacken.
Tänk er att jag är en person som inte klarar av ljudet av kväckande fingrar bredvid mig,
Jag fick just hela min nacke knäckt med ett hejdundrande ljud.
Tårarna var inte långt borta här. Jag skojar inte!
Hon fortsatte, och när hon skulle göra samma med ryggraden blev det bara för mycket. Jag ropade till och hoppade ur hennes grepp.
Fegis Lovisa.
Men vet ni vad?
Jag skulle LÄTT göra det igen!
Känslan efteråt och det sköna imellan smärtan är värt det.
Så TESTA THAIMASSAGE!
Puss!
