WOW vilken resa!!!!
Praktiken kunde inte ha blivit bättre och resan hem gick av bara farten.
30 timmar gick fort,
- allt bara löste sig så bra hela tiden.
Jag fick betala för 9kg för mycket.
Jag var rädd att det skulle bli svindyrt,
men 414kr kändes helt okej!! :)
Mitt flyg var ju försenat till Miami,
men det gjorde ingenting.
- Jag flög nämligen till exakt samma terminal,
så jag behövde bara gå ner ett par våningar till min gate och när jag kom fram kom jag perfekt till kön så jag slapp vänta. :)
Flyget var riktigt bra!
- sköna säten
- alla hade en varsin skärm att välja film på
- jag satt bredvid en dam som inte höll mig uppe, utan hon pratade bara med mig i början.
Jag kollade på filmen
"The Vow"
för andra gången.
Har ni inte sett den så
S E D E N !!
8.15 kom jag fram till London,
då hade jag rest i ca 20h.
Efter en uppfräschning var jag 9.20 påväg till Rebecka!! :D
Tunnelbana 60 minuter
Buss 15 min så var jag framme vid hennes lägenhet!!
Det var SÅ KUL att träffa henne! :D
Vi kunde hänga drygt 1,5 timma, och det var VERKLIGEN värt det!
Väl tillbaka på flygplatsen var planet i tid och nu väntade bara ca 2h tills jag skulle vara på Svensk mark.
Väl i Sverige var min väska den allra första väskan som kom ut av alla incheckade bagage,
så det blev ett väldigt bra avslut på en fantastisk resa.
Man ska inte stressa upp sig,
- för allt löser sig verkligen!
Jakob hämtade upp mig, och vi åkte hem till ma&pa på lyxig kvällsmat! :D
Idag har jag varit ute och sprungit.
Det var ganska stor skillnad att springa i 15 grader istället för i 30 grader.
Det var skönare kan jag lova!!
13.00 Kom Emelie, Mattias, Alexander, Gustav och Oskar på middag!
GLÄDJE ! :D
Åh vad jag har saknat att busa med syskonbarnen alltså!!!!!
Och det blev min FAVORITRÄTT:
Mammas pannbiff, brunsås och potatismos.
Finns inget som slår det ! .
Alexander har fyllt år, så jag gav han min födelsedagspresent:
Ascoola solbrillor.
Han kommer att bli en riktig snygging, kolla här bara!!
Jag har gjort godispåsar till alla syskonbarnen,
USA-godiset var MYCKET uppskattat!!!
:)
Nu ska vi snart åka på släktkalas i Bänatorp!
Nora fyller 7 år imorgon!!!!!!
Helt galet, hon börjar bli stor! :D
Ska bli så SJUKT KUL att träffa hela familjen!!! :D
En bra dag helt enkelt. :)
fredag 11 maj 2012
onsdag 9 maj 2012
Uppdatering från flygplatsen
Hej!
Nu sitter jag på flygplatsen i Jacksonville, Florida.
Min resa ser ut såhär:
Jacksonville - Miami
Miami - London
London - Götaborg
Miami är den största utmaningen,
det är en GIGANTISK flygplats.
Och nu fick jag precis se att mitt flyg blivit försenat,
Vilket innebär att jag alltså bara har omkring 60 minuter i Miami.
Förra gången jag var där hjälpte en schysst kille mig till rätt plats.
Jag kommer ihåg att jag inte förstod mycket av alla skyltar hit och dit
så jag hoppas att jag kan få hjälp denna gången med...;)
Det är helt galet vad jag se blivit GRYM på att spendera tid själv!!!
Jag kom hit 10.00,
nu är klockan 15.40.
Det känns INTE som att jag har varit här så länge!!
Jag har köpt nagel-förstärkare,
ett par hörlurar jag kan prata med
och en favorit i repris:
- Yoghurt med banan och honung.
Jag köpte den sist jag var här och var påväg till New York.
Så jag visste precis var jag skulle gå för att hitta den.
Lite kul känsla att hitta på flygplatser..
JAG ÄLSKAR ATT RESA!!!!
Jag ska aldrig sluta göra det.
:)
Hellre snåla och kunna resa skulle jag vilja säga!
För resorna är värda ALLT.
Hoppas ni har det bra där hemma, SNART SES VI!! :D
Nu sitter jag på flygplatsen i Jacksonville, Florida.
Min resa ser ut såhär:
Jacksonville - Miami
Miami - London
London - Götaborg
Miami är den största utmaningen,
det är en GIGANTISK flygplats.
Och nu fick jag precis se att mitt flyg blivit försenat,
Vilket innebär att jag alltså bara har omkring 60 minuter i Miami.
Förra gången jag var där hjälpte en schysst kille mig till rätt plats.
Jag kommer ihåg att jag inte förstod mycket av alla skyltar hit och dit
så jag hoppas att jag kan få hjälp denna gången med...;)
Det är helt galet vad jag se blivit GRYM på att spendera tid själv!!!
Jag kom hit 10.00,
nu är klockan 15.40.
Det känns INTE som att jag har varit här så länge!!
Jag har köpt nagel-förstärkare,
ett par hörlurar jag kan prata med
och en favorit i repris:
- Yoghurt med banan och honung.
Jag köpte den sist jag var här och var påväg till New York.
Så jag visste precis var jag skulle gå för att hitta den.
Lite kul känsla att hitta på flygplatser..
JAG ÄLSKAR ATT RESA!!!!
Jag ska aldrig sluta göra det.
:)
Hellre snåla och kunna resa skulle jag vilja säga!
För resorna är värda ALLT.
Hoppas ni har det bra där hemma, SNART SES VI!! :D
tisdag 8 maj 2012
Sista veckan i Georgia!
Hej!!
Tid till att blogga har bara försvunnit denna veckan!
Allt har hänt på samma gång, massa känslor, och massa glädje!
Här kommer en liten snabb sammanfattning på sista veckan:
Torsdag:
Finmiddag med alla.
Vi firade att några av eleverna hade klarat en av kurserna de har här.
Finmiddag betyder = klä upp sig
klä upp sig = massa smink
massa smink = Glad Lovisa!!
:D
Det var SÅÅÅ ILLA KUL att sminka sig! :D
Jag typ spruddlade av lycka vid spegeln när jag sminkade.
När vi gick ner från middagen kom Dan springande och sa:'
"Beavers!!"
Dustin var där med sitt gevär på en sekund.
Bävrarna förstör dammen, så de vill bli av med dem.
Efter massa skott ner i dammen i mörkret kollade Dustin på mig och en minut senare stod jag med vapnet och siktade.
haha det kändes skitkul!!!
Han lärde mig om vapnet och försäkrade sig om att jag VERKLIGEN INTE fick sikta mot någon människa.
När jag tryckte av kände jag adrenallinet kicka in.
Vilket tryck det var !!
Och man såg glöden i mörkret lysa för någon hundradelssekund när kulan for iväg.
Coola grejer alltså..
Fredag:
Hänga med Asher.
Han var trött.
EXTREMT trött.
Tillslut satte vi oss i soffan och jag underhöll honom med att visa massa bilder på min ipad.
Jag kände hans huvud bli tyngre och tyngre mot min arm.
Tillslut somnade han.
Jag verkligen älskar den känslan!!!!!
SEN HÄNDE NÅGOT:
Jag blev kidnappad.
De gav mig ögonbindel och satte min i minibussen.
Jag fattade ingenting och jag började bli rädd att de skulle slänga mig i dammen eller något!!!
Alla skrattade åt mig och jag försökte se framför mig vad som skulle hända...
JAG BLEV SÅ GLAD SÅ JAG VISSTE INTE VAD JAG SKULLE TA VÄGEN!!!!!!
:D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D
ÅH!! LYCKA!!!!!!!
Precis innan när alla stod och vänta höll Dan ett tal om hur mycket de tycker om mig och massa sånt fint.
Det var ett "moment" så att säga.
Galet !!
:D
Fredagskvällen skulle bli sista kvällen med alla i och med att vi skulle ha PA på lördag och komma hem sent.
Så jag fick välja vad vi skulle göra..
BEACHVOLLEYBOLL
!! :D
Åh, det var SÅ kul!!!! :D
Känslan när man ser utveckling!
Och höra folk lära ut vad jag har lärt ut är underbar!
OCH känslan att spela på en beachplan DÖPT EFTER SIG SJÄLV var galen!
haha :D
Det har hänt massor i deras beachkarriär!
Mission complete.
;)
Senare på kvällen var det häng hos Dustin&Janel.
Vi kollade på "The Office" och åt nachos med dipp, Svensk Kladdkaka och lakritsfiskar.
Japp, ALLA fick testa!!
Det var så galet kul!!!
De hatade det!!
Deras miner var oslagbara.
En tjej va nära på att spy.
De andra spottade ut det eller svalde ner det med något annat.
Janel och Christy kunde äta upp godisen utan att bli äcklade,
men de sa att de definitivt INTE gillade det.
Saltlakrits är verkligen inget för Amerikaner.
Lördag:
PA hela dagen lång!!
Hettan var brutal och svetten kändes som ett vattenfall.
När det var två timmar kvar gav Rachel en "energi-shot" med tranbärsjuice.
Jag vet inte vad det var i den alltså!
För jag började dansa och blev galet pepp.
Vi avslutade dagen med fantastiska Burger King.
Söndag:
Detta var dagen med hejdå.
Alla studenter (4 killar & 4 tjejer) och ledarna Janel & Dustin lämnade för en missionsresa.
10.30 var det Brunch och hejdå.
Dustin höll ett tal som tack.
Det var inte bara jag som skulle lämna, det var två pensionärer som bott här 8 månader också.
Det var inte lätt att hålla tårarna borta.
Jag kände att jag ville säga något,
så jag gick upp och höll ett tal.
Jag stod där uppe och såg alla elever och ledare som jag tycker såååå mycket om.
Som har gett mig såååååå mycket.
Som jag har haft såååååå kul med.
Och tanken att jag kanske aldrig mer kommer se de här på jorden är brutal.
De är ju som familj nu.
Tårar rann från mina kinder och jag tackade för allt.
Tackade för att de behandlat mig som allt annat än en främling.
Jag har inte känt mig ensam här på grund av dem.
Jag gick ner och delade ut personliga kort som jag skrivit till var och en.
Tårarna gick från att rinna ner till att spruta ut från mina ögon.
Jag kramade om dem och det var tår-kalas.
Inte bara jag som inte kunde hålla tillbaka.
Då gick Janel upp och höll ett tacktal.
Hon kollade på mig rätt in i ögonen och förklarade hennes tacksamhet.
Hon sa hur mycket jag hade betytt för dem och hennes röst vek sig.
Hon sa saker som jag aldrig kommer att glömma,
och jag är så tacksam.
Tänk att man kan hjälpa till så mycket när man bara är sig själv och har en fantastisk tid.
Det kallar jag rätt man på rätt plats.
Det är coolt.
För att visa min tacksamhet gav jag de min käraste ägodel:
Mikasa!!
"I HAVE"
är något jag började skrika på planen,
och även om det inte är snygg eneglska så har de flesta börjat säga så på planen nu.
"I love you"
Var obekvämt för mig att säga i början.
För mig har de betytt för mycket för att säga till fler än min familj och min pojkvän.
Men de är min familj nu,
och jag vet inte hur många gånger jag sa det denna veckan alltså!!
Studenterna lämnade och tårarna la sig.
På eftermiddagen åkte vi till en kyrka på ett möte.
Pastorn SKREK och jag log och tänkte tillbaka på min första söndag här,
då jag fick en chock.
Nu måste jag säga att jag allt gillar det!
:)
Kvällen spenderades i en ledares hus och vi kollade på
"I bought i Zoo"
Asbra film!!!!
Vi var tre tjejer och tre killar kvar, så det kändes tomt!
Men vi hade en bra kväll. :)
Det blev S T O R M på kvällen !!
Jag skojar inte!
Det regnar sällan i Georgia,
men när det regnar så ÖSER det ner !
Vi sprang från deras hus till vårt hus och vi blev genomvåta.
Inte nog med det:
När vi kom in till våra rum hade det regnat in.
Heeeeelt galet!!!!!
Då kanske ni kan förstå hur mycket det regnade. :P
Måndag:
8.00 åkte jag med Kocken och Charley till "The Foodbank".
Sjukt smart grej!
Man kan köpa mat billigare, det är en hjälporganisation.
Tre timmar senare kom vi tillbaka,
och jag var helt slut.
Jag ville ut och springa men mitt huvud och min kropp vägrade.
Så det blev lite skype och kolla "Glee" med Julie.
Rätt kul serie faktiskt!
Dagen gick superfort och jag fick inte gjort något vettigt.
Fast det är väl så lediga dagar SKA vara?
Tisdag:
Jag hade hand om morgonsamlingen.
Jag diggar att snacka inför folk alltså!!!
Nu har jag pluggtid,
och snart är det lunch.
Efter lunch ska jag hjälpa till på kontoret sen är det dags för mig att packapackapacka!
Imorgon bitti åker jag till flygplatsen och då har jag ca 30 timmars resa framför mig.
Ja, väntetid ingår ;)
Det var en uppdatering från mig!
Hoppas att du har gillat att följa med mig resa i Georgia!
:)
Tid till att blogga har bara försvunnit denna veckan!
Allt har hänt på samma gång, massa känslor, och massa glädje!
Här kommer en liten snabb sammanfattning på sista veckan:
Torsdag:
Finmiddag med alla.
Vi firade att några av eleverna hade klarat en av kurserna de har här.
Finmiddag betyder = klä upp sig
klä upp sig = massa smink
massa smink = Glad Lovisa!!
:D
Det var SÅÅÅ ILLA KUL att sminka sig! :D
Jag typ spruddlade av lycka vid spegeln när jag sminkade.
När vi gick ner från middagen kom Dan springande och sa:'
"Beavers!!"
Dustin var där med sitt gevär på en sekund.
Bävrarna förstör dammen, så de vill bli av med dem.
Efter massa skott ner i dammen i mörkret kollade Dustin på mig och en minut senare stod jag med vapnet och siktade.
haha det kändes skitkul!!!
Han lärde mig om vapnet och försäkrade sig om att jag VERKLIGEN INTE fick sikta mot någon människa.
När jag tryckte av kände jag adrenallinet kicka in.
Vilket tryck det var !!
Och man såg glöden i mörkret lysa för någon hundradelssekund när kulan for iväg.
Coola grejer alltså..
Fredag:
Hänga med Asher.
Han var trött.
EXTREMT trött.
Tillslut satte vi oss i soffan och jag underhöll honom med att visa massa bilder på min ipad.
Jag kände hans huvud bli tyngre och tyngre mot min arm.
Tillslut somnade han.
Jag verkligen älskar den känslan!!!!!
SEN HÄNDE NÅGOT:
Jag blev kidnappad.
De gav mig ögonbindel och satte min i minibussen.
Jag fattade ingenting och jag började bli rädd att de skulle slänga mig i dammen eller något!!!
Alla skrattade åt mig och jag försökte se framför mig vad som skulle hända...
JAG BLEV SÅ GLAD SÅ JAG VISSTE INTE VAD JAG SKULLE TA VÄGEN!!!!!!
:D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D
ÅH!! LYCKA!!!!!!!
Precis innan när alla stod och vänta höll Dan ett tal om hur mycket de tycker om mig och massa sånt fint.
Det var ett "moment" så att säga.
Galet !!
:D
Fredagskvällen skulle bli sista kvällen med alla i och med att vi skulle ha PA på lördag och komma hem sent.
Så jag fick välja vad vi skulle göra..
BEACHVOLLEYBOLL
!! :D
Åh, det var SÅ kul!!!! :D
Känslan när man ser utveckling!
Och höra folk lära ut vad jag har lärt ut är underbar!
OCH känslan att spela på en beachplan DÖPT EFTER SIG SJÄLV var galen!
haha :D
Det har hänt massor i deras beachkarriär!
Mission complete.
;)
Senare på kvällen var det häng hos Dustin&Janel.
Vi kollade på "The Office" och åt nachos med dipp, Svensk Kladdkaka och lakritsfiskar.
Japp, ALLA fick testa!!
Det var så galet kul!!!
De hatade det!!
Deras miner var oslagbara.
En tjej va nära på att spy.
De andra spottade ut det eller svalde ner det med något annat.
Janel och Christy kunde äta upp godisen utan att bli äcklade,
men de sa att de definitivt INTE gillade det.
Saltlakrits är verkligen inget för Amerikaner.
Lördag:
PA hela dagen lång!!
Hettan var brutal och svetten kändes som ett vattenfall.
När det var två timmar kvar gav Rachel en "energi-shot" med tranbärsjuice.
Jag vet inte vad det var i den alltså!
För jag började dansa och blev galet pepp.
Vi avslutade dagen med fantastiska Burger King.
Söndag:
Detta var dagen med hejdå.
Alla studenter (4 killar & 4 tjejer) och ledarna Janel & Dustin lämnade för en missionsresa.
10.30 var det Brunch och hejdå.
Dustin höll ett tal som tack.
Det var inte bara jag som skulle lämna, det var två pensionärer som bott här 8 månader också.
Det var inte lätt att hålla tårarna borta.
Jag kände att jag ville säga något,
så jag gick upp och höll ett tal.
Jag stod där uppe och såg alla elever och ledare som jag tycker såååå mycket om.
Som har gett mig såååååå mycket.
Som jag har haft såååååå kul med.
Och tanken att jag kanske aldrig mer kommer se de här på jorden är brutal.
De är ju som familj nu.
Tårar rann från mina kinder och jag tackade för allt.
Tackade för att de behandlat mig som allt annat än en främling.
Jag har inte känt mig ensam här på grund av dem.
Jag gick ner och delade ut personliga kort som jag skrivit till var och en.
Tårarna gick från att rinna ner till att spruta ut från mina ögon.
Jag kramade om dem och det var tår-kalas.
Inte bara jag som inte kunde hålla tillbaka.
Då gick Janel upp och höll ett tacktal.
Hon kollade på mig rätt in i ögonen och förklarade hennes tacksamhet.
Hon sa hur mycket jag hade betytt för dem och hennes röst vek sig.
Hon sa saker som jag aldrig kommer att glömma,
och jag är så tacksam.
Tänk att man kan hjälpa till så mycket när man bara är sig själv och har en fantastisk tid.
Det kallar jag rätt man på rätt plats.
Det är coolt.
För att visa min tacksamhet gav jag de min käraste ägodel:
Mikasa!!
"I HAVE"
är något jag började skrika på planen,
och även om det inte är snygg eneglska så har de flesta börjat säga så på planen nu.
"I love you"
Var obekvämt för mig att säga i början.
För mig har de betytt för mycket för att säga till fler än min familj och min pojkvän.
Men de är min familj nu,
och jag vet inte hur många gånger jag sa det denna veckan alltså!!
Studenterna lämnade och tårarna la sig.
På eftermiddagen åkte vi till en kyrka på ett möte.
Pastorn SKREK och jag log och tänkte tillbaka på min första söndag här,
då jag fick en chock.
Nu måste jag säga att jag allt gillar det!
:)
Kvällen spenderades i en ledares hus och vi kollade på
"I bought i Zoo"
Asbra film!!!!
Vi var tre tjejer och tre killar kvar, så det kändes tomt!
Men vi hade en bra kväll. :)
Det blev S T O R M på kvällen !!
Jag skojar inte!
Det regnar sällan i Georgia,
men när det regnar så ÖSER det ner !
Vi sprang från deras hus till vårt hus och vi blev genomvåta.
Inte nog med det:
När vi kom in till våra rum hade det regnat in.
Heeeeelt galet!!!!!
Då kanske ni kan förstå hur mycket det regnade. :P
Måndag:
8.00 åkte jag med Kocken och Charley till "The Foodbank".
Sjukt smart grej!
Man kan köpa mat billigare, det är en hjälporganisation.
Tre timmar senare kom vi tillbaka,
och jag var helt slut.
Jag ville ut och springa men mitt huvud och min kropp vägrade.
Så det blev lite skype och kolla "Glee" med Julie.
Rätt kul serie faktiskt!
Dagen gick superfort och jag fick inte gjort något vettigt.
Fast det är väl så lediga dagar SKA vara?
Tisdag:
Jag hade hand om morgonsamlingen.
Jag diggar att snacka inför folk alltså!!!
Nu har jag pluggtid,
och snart är det lunch.
Efter lunch ska jag hjälpa till på kontoret sen är det dags för mig att packapackapacka!
Imorgon bitti åker jag till flygplatsen och då har jag ca 30 timmars resa framför mig.
Ja, väntetid ingår ;)
Det var en uppdatering från mig!
Hoppas att du har gillat att följa med mig resa i Georgia!
:)
fredag 4 maj 2012
Värt att läsa!!
Hej!
Nu har jag inte bloggat på ett tag, det har varit fullt upp och sjukt bra dagar!!
:D
Måndag var vi lediga och vi bestämde oss för att åka till havet istället för gymmet.
JAG ÄLSKAR STRANDEN OCH SOL OCH BAD OCH BEACHVOLLEYBOLL !!!
haha, jag är verkligen tokig i det!
Det är som att det är där jag hör hemma.
Det blev en riktigt skön dag med massa beach.
:D
Tisdag var det plugga och jobba på kontoret som gällde!
Och på kvällen spelade vi beach i typ 2h.
Det var sååå kul!!
Jag hoppas verkligen att de fortsätter att spela lika mycket efter jag åker hem,
nu när de har en så fin beachplan. :)
Onsdag jobbade jag på kontoret genom att räkna pengar, fixa med pärmar mm..
Sen var det lite pluggtid och dagen bara försvann jättefort!
På kvällen var det dags för oss att ha hand om ett möte i en Baptist kyrka.
De hade bjudit dit oss för de hade varit så nöjda med oss sist och denna gången skulle de även filma hela mötet.
Denna gången satt jag bara och lyssnade och filmade lite.
Mitt under mötet gick Samantha, Christy och Kristina upp.
Dramat hette "Reality is"
En efter en berättade tjejerna:
"Vill du veta vad verkligheten är?
Verklighet är att trycka upp så mycket droger i näsan så att du börjar blöda näsblod,
och sen när näsblodet slutar rinna trycker du upp ännu mer.
Verklighet är att vakna upp i olika hus och inte ha någon aning om hur du kom dit.
Verklighet är när du är på en fest och du inte vågar säga nej till en kille,
för du vet vad som hände sist du gjorde det.
Verklighet är när du är 7 år gammal, och dina så kallade
"kompisar" binder fast dig och hånar dig samtidigt som de tar av dig kläderna.
Verklighet är när din styvPappa ger sig på dig två gånger och din Mamma vägrar tro på dig.
Verklighet är att du är SÅ ARG på att din Mamma börjar med droger,
men ändå börjar du själv ta droger två veckor senare.
Verklighet är att binda ett rep runt halsen och kolla dig i spegeln och hoppas att du lyckas ta självmord denna gången.
Vill du veta hur jag vet att detta är verklighet?
Det var min verklighet."
Kan ni se detta framför er?
Tre fantastiska tjejer som jag tycker om så otroligt mycket berättar de här fruktansvärda och hemska sakerna som de har varit med om.
Tårar fyller deras ögon när de pratar om det och man kan riktigt se smärtan de gått igenom.
För mig var det en obeskrivlig känsla.
Jag ville bara gå fram och krama dem mitt under dramat.
Men jag satt kvar,
och de fortsatte:
"Jag kom till den punkt då jag inte ville leva mer,
jag hatade mig själv så mycket och jag kände att det inte fanns något mer värt att leva för.
Då bröt jag ihop och sa till Gud:
"Om du finns Gud och om du ser mig,
snälla hjälp mig.
Jag klarar inte detta på egen hand,
jag har testat allt!
Snälla Gud,
om du hör mig,
hjälp."
Och Gud svarade.
Gud hörde mitt rop på hjälp och jag var aldrig densamme efter det.
Jag började på Teen Challenge och jag lärde känna Jesus och han totalt förvandlade mig.
Och för att vara helt ärlig;
Jag vet inte ens vem den tjejen är som jag berättade om innan.
Jag är helt förvandlad.
Jag försökte gång på gång på gång få mig själv att må bra,
men det var bara Jesus som kunde hjälpa mig."
Tjejerna går ner från scenen och jubel kommer ifrån publiken.
Tårar sprutar från mina ögon och jag blev så motiverad.
Jag vill göra någonting för de människor som mår så dåligt.
Jag vill göra skillnad.
Jag vill se de människor som tror att ingen ser dem.
För de tror att det inte finns något hopp.
De tror att det inte finns någon mening med livet.
Och jag kan inte bara sitta med svaret utan att göra någonting.
Jag bryr mig inte om du tror eller inte,
det enda jag vill att du ska förstå som läser detta är att
Jesus finns.
Han finns på riktigt.
Och utan honom hade flera av människorna här inte funnits idag.
Det går inte att blunda för det.
Enough said.
Nu har jag inte bloggat på ett tag, det har varit fullt upp och sjukt bra dagar!!
:D
Måndag var vi lediga och vi bestämde oss för att åka till havet istället för gymmet.
JAG ÄLSKAR STRANDEN OCH SOL OCH BAD OCH BEACHVOLLEYBOLL !!!
haha, jag är verkligen tokig i det!
Det är som att det är där jag hör hemma.
Det blev en riktigt skön dag med massa beach.
:D
Tisdag var det plugga och jobba på kontoret som gällde!
Och på kvällen spelade vi beach i typ 2h.
Det var sååå kul!!
Jag hoppas verkligen att de fortsätter att spela lika mycket efter jag åker hem,
nu när de har en så fin beachplan. :)
Onsdag jobbade jag på kontoret genom att räkna pengar, fixa med pärmar mm..
Sen var det lite pluggtid och dagen bara försvann jättefort!
På kvällen var det dags för oss att ha hand om ett möte i en Baptist kyrka.
De hade bjudit dit oss för de hade varit så nöjda med oss sist och denna gången skulle de även filma hela mötet.
Denna gången satt jag bara och lyssnade och filmade lite.
Mitt under mötet gick Samantha, Christy och Kristina upp.
Dramat hette "Reality is"
En efter en berättade tjejerna:
"Vill du veta vad verkligheten är?
Verklighet är att trycka upp så mycket droger i näsan så att du börjar blöda näsblod,
och sen när näsblodet slutar rinna trycker du upp ännu mer.
Verklighet är att vakna upp i olika hus och inte ha någon aning om hur du kom dit.
Verklighet är när du är på en fest och du inte vågar säga nej till en kille,
för du vet vad som hände sist du gjorde det.
Verklighet är när du är 7 år gammal, och dina så kallade
"kompisar" binder fast dig och hånar dig samtidigt som de tar av dig kläderna.
Verklighet är när din styvPappa ger sig på dig två gånger och din Mamma vägrar tro på dig.
Verklighet är att du är SÅ ARG på att din Mamma börjar med droger,
men ändå börjar du själv ta droger två veckor senare.
Verklighet är att binda ett rep runt halsen och kolla dig i spegeln och hoppas att du lyckas ta självmord denna gången.
Vill du veta hur jag vet att detta är verklighet?
Det var min verklighet."
Kan ni se detta framför er?
Tre fantastiska tjejer som jag tycker om så otroligt mycket berättar de här fruktansvärda och hemska sakerna som de har varit med om.
Tårar fyller deras ögon när de pratar om det och man kan riktigt se smärtan de gått igenom.
För mig var det en obeskrivlig känsla.
Jag ville bara gå fram och krama dem mitt under dramat.
Men jag satt kvar,
och de fortsatte:
"Jag kom till den punkt då jag inte ville leva mer,
jag hatade mig själv så mycket och jag kände att det inte fanns något mer värt att leva för.
Då bröt jag ihop och sa till Gud:
"Om du finns Gud och om du ser mig,
snälla hjälp mig.
Jag klarar inte detta på egen hand,
jag har testat allt!
Snälla Gud,
om du hör mig,
hjälp."
Och Gud svarade.
Gud hörde mitt rop på hjälp och jag var aldrig densamme efter det.
Jag började på Teen Challenge och jag lärde känna Jesus och han totalt förvandlade mig.
Och för att vara helt ärlig;
Jag vet inte ens vem den tjejen är som jag berättade om innan.
Jag är helt förvandlad.
Jag försökte gång på gång på gång få mig själv att må bra,
men det var bara Jesus som kunde hjälpa mig."
Tjejerna går ner från scenen och jubel kommer ifrån publiken.
Tårar sprutar från mina ögon och jag blev så motiverad.
Jag vill göra någonting för de människor som mår så dåligt.
Jag vill göra skillnad.
Jag vill se de människor som tror att ingen ser dem.
För de tror att det inte finns något hopp.
De tror att det inte finns någon mening med livet.
Och jag kan inte bara sitta med svaret utan att göra någonting.
Jag bryr mig inte om du tror eller inte,
det enda jag vill att du ska förstå som läser detta är att
Jesus finns.
Han finns på riktigt.
Och utan honom hade flera av människorna här inte funnits idag.
Det går inte att blunda för det.
Enough said.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)