Värt att läsa!!

Hej!

 

Nu har jag inte bloggat på ett tag, det har varit fullt upp och sjukt bra dagar!!

:D

 

Måndag var vi lediga och vi bestämde oss för att åka till havet istället för gymmet.

 

JAG ÄLSKAR STRANDEN OCH SOL OCH BAD OCH BEACHVOLLEYBOLL !!!

 

haha, jag är verkligen tokig i det!

Det är som att det är där jag hör hemma.

 

 

 

Det blev en riktigt skön dag med massa beach.

 

:D

 

 

Tisdag var det plugga och jobba på kontoret som gällde!

Och på kvällen spelade vi beach i typ 2h.

Det var sååå kul!!

Jag hoppas verkligen att de fortsätter att spela lika mycket efter jag åker hem,

nu när de har en så fin beachplan. :)

 

 

Onsdag jobbade jag på kontoret genom att räkna pengar, fixa med pärmar mm..

Sen var det lite pluggtid och dagen bara försvann jättefort!

 

På kvällen var det dags för oss att ha hand om ett möte i en Baptist kyrka.

De hade bjudit dit oss för de hade varit så nöjda med oss sist och denna gången skulle de även filma hela mötet.

 

 

Denna gången satt jag bara och lyssnade och filmade lite.

Mitt under mötet gick Samantha, Christy och Kristina upp.

 

 

Dramat hette "Reality is"

 

 

En efter en berättade tjejerna:

 

 

 

 

"Vill du veta vad verkligheten är?




Verklighet är att trycka upp så mycket droger i näsan så att du börjar blöda näsblod,

och sen när näsblodet slutar rinna trycker du upp ännu mer.




Verklighet är att vakna upp i olika hus och inte ha någon aning om hur du kom dit.




Verklighet är när du är på en fest och du inte vågar säga nej till en kille,

för du vet vad som hände sist du gjorde det.




Verklighet är när du är 7 år gammal, och dina så kallade

"kompisar" binder fast dig och hånar dig samtidigt som de tar av dig kläderna.







Verklighet är när din styvPappa ger sig på dig två gånger och din Mamma vägrar tro på dig.




Verklighet är att du är SÅ ARG på att din Mamma börjar med droger,

men ändå börjar du själv ta droger två veckor senare.




Verklighet är att binda ett rep runt halsen och kolla dig i spegeln och hoppas att du lyckas ta självmord denna gången.




Vill du veta hur jag vet att detta är verklighet?

Det var min verklighet."

 

 

 

 

 

Kan ni se detta framför er?

Tre fantastiska tjejer som jag tycker om så otroligt mycket berättar de här fruktansvärda och hemska sakerna som de har varit med om.

 

Tårar fyller deras ögon när de pratar om det och man kan riktigt se smärtan de gått igenom.

 

 

För mig var det en obeskrivlig känsla.

Jag ville bara gå fram och krama dem mitt under dramat.

Men jag satt kvar,

och de fortsatte:

 

 

 

"Jag kom till den punkt då jag inte ville leva mer,

jag hatade mig själv så mycket och jag kände att det inte fanns något mer värt att leva för.







Då bröt jag ihop och sa till Gud:




"Om du finns Gud och om du ser mig,

snälla hjälp mig.

Jag klarar inte detta på egen hand,

jag har testat allt!




Snälla Gud,

om du hör mig,

hjälp."

 

 

Och Gud svarade.




Gud hörde mitt rop på hjälp och jag var aldrig densamme efter det.

Jag började på Teen Challenge och jag lärde känna Jesus och han totalt förvandlade mig.




Och för att vara helt ärlig;

Jag vet inte ens vem den tjejen är som jag berättade om innan.




Jag är helt förvandlad.

Jag försökte gång på gång på gång få mig själv att må bra,

men det var bara Jesus som kunde hjälpa mig."

 

 

 

Tjejerna går ner från scenen och jubel kommer ifrån publiken.

 

 

Tårar sprutar från mina ögon och jag blev så motiverad.

Jag vill göra någonting för de människor som mår så dåligt.

Jag vill göra skillnad.

Jag vill se de människor som tror att ingen ser dem.

 

För de tror att det inte finns något hopp.

De tror att det inte finns någon mening med livet.

 

Och jag kan inte bara sitta med svaret utan att göra någonting.

 

 

 

Jag bryr mig inte om du tror eller inte,

det enda jag vill att du ska förstå som läser detta är att

Jesus finns.

Han finns på riktigt.

 

Och utan honom hade flera av människorna här inte funnits idag.

Det går inte att blunda för det.

 

Enough said.