Söndag

Hej!

 

Idag är det Måndag och det innebär ledig dag.

Den lediga dagen tillbringas vid ipaden, plugg och skype.

Tanken var att vi skulle fixa beachplanen idag,

men det regnar. :/

 

 

Igår var en riktigt bra dag!! :)

Först åkte vi till kyrkan sen åkte vi hem och åt lunch

( lunch = vitt toastbröd med hamburger-ost, rostbiff och tacochips)

 

 

Sen var det dags för nästa utflykt:

Teen Challenge skulle hålla i ett möte i en annan kyrka.

 

 

Utanför minibussen där både killarna och tjejerna satt började vi snacka beach.

Jag sa då till en kille:

"I'm gonna kick your as!"

 

Det blev helt knäpptyst.

Jag förstod inte riktigt vad som hände

Då visade det sig att "as" är ett jättefult svärord som man inte får säga.

- Hyfsat pinsamt!!!

 

Men efter ett tag skrattade alla gott åt det och jag blev förlåten.

pjuh!

Nu var vi iaf på väg och stämningen var hög i minibussen och jag kände mig som en i gänget.

 

 

 

Teen Challenge är en kristen organisation med olika program/utbildningar som hjälper människor som har ett beroende av droger, alkohol eller har ätstörningar eller självmordstankar.

 

 

Där jag är tre månader nu är en slags skola som är en fortsättning efter man har gått igenom ett program på Teen Challenge.

När man kommer hit har man blivit av med sitt beroende, och skolan jobbar väldigt utåtriktat till olika kyrkor.

Eleverna här vill ut och berätta vad dem har varit med om och styrka kyrkor runt omkring.

Jag tror att det är omkring 12 elever på skolan här just nu.

 

 

Igår skulle alltså eleverna ha hand om ett möte i en kyrka.

Kyrkan vi kom till låg mitt ute på landet och det var en liten, liten kyrka.

Men det satte inget stopp på taggningen på eleverna.

 

Precis innan mötet började såg vi att det var ungefär 10 personer där.

Men det verkade dem inte bry sig ett dugg om!

Man riktigt kunde känna hur peppade de var.

10 eller 1000 personer verkade inte spela någon som helst roll.

 

 

Mötet började och pastorn hälsade välkommen på en sån där härlig sydamerikans countrydialekt.

 

Lovsången satte igång och direkt kom en atmosfär utan dess like.

 

Mötet bestod av att eleverna en efter en berättade om deras liv.

Någon hade skrivit en dikt, en annan en sång.

Vissa berättade med drama och en tjej målade en tavla.

 

 

Jag satt helt förstummad från den första berättelsen.

Jag hade bara varit här knappt tre dagar,

så jag ville inte släppa ut tårarna som envist ville komma ut.

 

 

Drogproblem som ledde till trasiga familjer, kompisar som svikit, hamna på gatan, mammor som inte ville veta av sina barn, bli pappa men inte få träffa sin son.

Listan gjordes lång.

 

 

Ni som känner mig vet hur lätt jag har för att gråta.

Men jag kämpade emot.

 

 

Vid ett tillfälle gick två tjejer upp.

De satte sig på varsin stol på scenen och turades om att spela drama.

 

 

Den ena tjejen tog oss med till en situation där hennes pojkvän hade behandlat henne riktigt illa och hennes mamma vände sig bort från henne när hon ville prata.

Hon berättade om att hon inte ville leva mer och hur hon hade knutit snaran runt hennes hals..

 

 

Där var det nästa tjejens tur.

Hon skrek att hennes liv var fruktansvärt.

Att den enda gången hon mådde bra var när hon var full.

Men varje gång hon vaknade upp mådde hon alltid ännu värre än innan hon hade druckit..

 

 

Så höll dem på och turades om att berätta,

och deras historier blev bara värre och värre.

Tillslut var jag nära på att gå ut från mötet,

det blev alldeles för mycket att ta in.

Jag klarade inte att lyssna på det mer.

Men då plötsligt vände deras historier.

 

 

Dem berättade hur de hade kommit in på Teen Challenge och hur Jesus hade totalt hade förvandlas deras liv.

Hur de för första gången i deras liv hade fått uppleva kärlek.

Hur de för första gången kunde känna glädje, på riktigt.

 

 

Jag var helt tagen.

Deras ögon lyste när dem berättade om deras Jesus.

 

 

Det gick inte att ta miste,

- någonting omänskligt hade förvandlat deras liv.

 

 

Jag grät som ett barn och visste inte vart jag skulle ta vägen.

Jag var så otroligt rörd.

 

 

Då kom en av tjejerna fram till mig och tröstade mig.

Den kärleken som de har är så otroligt äkta.

Och dem kan inte sluta prata om den.

Dem vill att alla ska få uppleva den.

 

 

De har testat allt.

De har sökt allt som världen har att erbjuda.

I flera år har de sökt.

Nu har dem äntligen funnit vad dem har letat efter.

Och dem gör vad som helst för att alla ska få ta del av det.

 

 

Jag önskar så gärna att alla skulle få höra deras berättelser.

Bara för att få en påminnelse om vad som är viktigt här i livet.

Få en påminnelse om hur bra man har det.

Eller få en påminnelse om att det faktiskt finns något omänskligt som kan fixa dig,

från trasig till hel.