ORM

Igår kväll spelade vi beach i mörkret.

Det finns två gatlampor som lyser upp planen, så det är klockrent.

:)

 

Vi spelade förfullt och jag sprang för att hämta bollen efter en hård spike...

 

Bollen låg ganska nära buskarna, jag sprang,

men tvärstanade:

Det låg en orm preciiis framför mina fötter.

 

Jag fick panik, då menar jag riktig panik.

 

Jag sprang ALLT JAG HADE mot golf carten (en minibil)

Men min plan att hoppa upp på den fungerade inte,

för killen som satt på den körde iväg mot ormen.

 

Jag ändrade snabbt kurs mot beachplanen.

Jag skrek,

jag hade massa tårar på ingång och jag hyperventilerade.

- Jag var tvungen att bli lugnad av någon!

 

Det dumma var att det fanns bara killar på planen,

och jag får liksom inte ha fysisk kontakt med dem..

Min hjärna fungerade inte,

utan jag bara slängde mig i sanden och grabbade tag i Andrews fot/ben.

Jag satt bakom honom och bara skakade och försökte att andas lugnt.

 

De började prata med mig och lugna mig,

men allt jag kunde se var den

gräsliga, värdelösa, helt meningslösa, fula hemska ormen.

 

Andrew visste nog inte riktigt vad han skulle göra,

han började småskratta och sa att det var en spännande känsla att ha någon skakande och klämmande på hans fot.

 

Dan och Josh gick för att kolla på ormen sen kom de tillbaka och försökte övertyga mig om att det var en pinne.

De hade nämligen hittat en pinne nära bollen.

Men i mitt huvud när jag tänker tillbaka på vad jag såg så ser det definitivt ut som att vara en orm.

Så de lyckades inte med sitt lugnande,

för jag var säker på att det var en orm.

 

När jag kom tillbaka till tjejernas hus satte jag mig på en stol och försökte äta.

Då kom klänslorna tillbaka och jag fick tårar i ögonen på en sekund.

 

Hur kan man vara så rädd för någonting!??

 

Dessutom så är det alldeles strax "ormsäsong" här.

Det innebär massa ormar.

Och det finns "vattenormar" här,

det är ormar som attackerar dig.

 

Asså hur ska detta gå??

Jag HATAR ormar!!!

De borde inte få finnas!

 

Ursäkta för min frustration, men det var INGEN rolig upplevelse igår.

 

 

Men,

mitt i detta finns

en sjuuuuuukt mäktig sak:

 

För någon vecka sedan vaknade jag upp med ett ryck,

mitt i natten, ur en hemsk mardröm.

Jag minns att jag var riktigt rädd.

Då var det som att jag bara visste att jag har en giganstisk skyddsängel som står och vakar vid sidan av min säng.

Jag är heeeelt seriös,

i den sekunden blev jag bara så säker på att jag har en skyddsängel som vakar över mig varje natt och varje dag.

 

Jag blev lugn och somnade om direkt.

Det kallar jag häftigt.

 

Tro vad du vill,

det hjälpte iaf mig att gå från rädd till lugn.

:)

 

Så när jag la mig igår var jag trygg.

Och jag drömde inte om ormar som jag verkligen trodde att jag skulle göra!

 

Jag gillar änglar.

Och jag tror av hela mitt hjärta att de existerar.