Pappas kamera.

Hej!!

 

Just nu sitter jag ute i solen och steker.

Jag är ledig varje torsdag eftermiddag, så vad passar då bättre än att fixa fram lite bränna?

 

Jag har en rolig sak att berätta:

 

Jag fick låna pappas fina (dyra) systemkamera hit ner.

Jag lånade ut kameran till en kille som var duktig på att fota,

och han verkade verkligen uppskatta att han fick låna kameran.

 

Sen hände det som inte fick hända:

Han tappade kameran på ett stengolv.

Ja,

den gick sönder.

 

 

Ganska jobbig grej.

Jag har tänkt mycket på att man inte borde bli arg över sånna här saker,

det är ju faktiskt bara en världslig grej.

 

Jag kommer ihåg att jag blev SÅÅÅ fascinerad när Rebecka Larsson blev av med sin nya flashiga mobil.

Hon hade sparat och äntligen köpt en riktigt bra Sony Ericsson med bra kamera.

Mobilen låg i hennes jackficka på tonår en kväll, sen var den borta.

Nu till det som fascinerade mig:

 

Hon blev inte arg.

Hon blev inte sur.

Och hon släppte det nästan direkt.

 

Jag kunde verkligen inte förstå det.

Jag kommer ihåg att jag sa till henne:

 

"Hur gör du? Jag hade blivit sååå irriterad, arg och besviken och blabla.."

 

Då svarade hon helt lugnt:

 

"Nä, men vad tjänar det till att jag är arg?

Det är ju som det är."

 

 

Jag slutade inte förundras, utan jag började tänka att jag också ville tänka så som hon gjorde.

(samla inte skatter....)

 

Tillbaka till Pappas kamera:

 

Killen var helt förstörd.

Han bad om ursäkt flera ggr och skämdes verkligen.

Då hörde jag mig själv säga tröstande:

 

"Men hörru, det är bara en kamera, jag löser detta.

Glöm det nu."

 

:)

 

Nu väntade samtalet till pappa.

 

Jag ringde, och han tog det som jag trodde att han skulle göra.

Han var lugn, sa att det var ju tråkigt, men han var inte arg.

 

 

Idag pratade jag med pappa igen och han fick en snilleblixt och sa att jag skulle skruva isär kameran innan jag köpte ett nytt objektiv som var min plan.

 

Jag sa att det nog inte var så stor ide för hela kameran rasslade när jag skakade på den.

Han insisterade så jag lovade att göra det.

 

Förut när Asher hade somnat tog jag fram en skruvmejsel och lekte händig.

 

Jag höll kameran över en bunke och när jag väl fått loss locket for massa glas ner i bunken.

Nu till den bästa delen:

 

Pappa hade rätt,

- Det var bara skyddsglaset som hade gått sönder!!!

Kameran lever fortfarande!!

:D

 

Tänk nu då om jag hade blivit arg på den där stackars killen som skämdes så mycket för att han hade råkat tappa den.

Tänk på det innan du skäller ut någon nästa gång.

 

:)