Beach i Central Park

Idag har varit en minst sagt B R A dag.

Delar av dagen har till och med varit legendariskt.

 

Jag börjar med det allra BÄSTA;

Beachvolleyboll i Central Park !! :D

 

9.00 lämnade jag Brooklyn och tog tunnelbanan till Manhattan.

Det enda jag hade med mig var Metrokortet, lite dollar, min billiga USA-mobil och en vattenflaska.

Metrokortet och dollarna hade jag i den lilla, lilla fickan över rumpan på sporttajtsen.

Mobilen stängde jag in med hjälp av säkerhetsnålar i en luvtröja som jag lånat av Johanna.

Det hade känts lite tråkigt att bli av med någonting när man spelar.

Det är ändå New York vi snackar om.

 

På spårvagnen satt jag mittemot en kille som såg ut att vara ett par år äldre än mig.

Han såg helt normal ut, bara det att han verkligen diggade till musiken!

Ibland låtsades han till och med sjunga med, klappa till sina ben och "dansa" med armarna.

Det såg såååå roligt ut så jag kunde inte hålla mig för skratt.

Han såg att jag log/skrattade så han tog ut hörlurarna och började prata med mig.

 

Det är så "man gör" här, man pratar med alla.

Jag gillar det!

 

Väl framme i Central Park gick jag och köpte en banan och började gå mot beachplanerna.

Jag vill inte skryta,

men det var en riktigt go känsla att faktiskt hitta i Central Park.

 

Förväntningarna steg.

Jag började värma upp axlarna samtidigt som jag gick, och taggningen var fullt igång.

Så var jag framme:

och det var ingen där !!!!!!

 

Jag skämtar inte !!

 

Förstår ni vilket platt fall det var?

Taggat hela natten, morgonen och hela resan dit,

så hade jag INGEN att spela med när jag väl kom fram.

 

(blev medbjuden att spela idag av några som spelade igår, men jag frågade aldrig vilken tid)

 

Jag bad en desperat bön och satte mig vid planerna.

Jag bestämde mig för att vänta tills någon kom även om jag skulle få vänta ett par timmar,

för jag skulle minsann spela beach idag ! !

 

Det kom fram en turist och frågade om jag väntade på att spela,

jag svarade ja och då sa han att jag behövde fler spelare.

Jag log tillbaka och höll in det jag egentligen ville säga som svar på den briljanta meningen han just sagt till mig i mitt mentala tillstånd just då......

 

Det dröjde inte mer än ca 20 minuter tills det kom en lång, och då menar jag LÅNG, kille till planen.

Han började prata med en tjej som satt på en annan bänk.

Jag förstod att de var beachspelare, och jag närmade mig dem.

 

Jag började prata med dem och frågade om de behövde fler spelare.

Han svarade nonchalant:

 

"No."

 

Det var länge sedan jag kände mig så nedvärderad.

 

Jag började prata mer med tjejen och frågade hur de brukade gå till och hon förklarade att de spelade dam och herr på förmiddagarna, sen gick det över till mixed.

Det fungerade som ett kösystem, så vem som helst skulle i princip kunna spela.

Vi pratade lite till, och jag sa att de kunde säga till om det behövde någon mer spelare,

så gick jag och satte mig igen.

En gnutta besviken (JÄTTEBESVIKEN) satt jag där och hoppades på att killarna från gårdagen skulle dyka upp snart.

 

Då kom en annan kille, han började prata men killen och tjejen och jag hörde dem säga:

"She can play"

 

Helt plötsligt var jag inbjuden och vi fixade linjerna.

 

Beachplanerna blev fixade,

de droppade in fler folk och nu var vi fyra tjejer.

Vi spelade och det gick riktigt bra.

Lite av en välbehövlig vinst tillbaka på mitt självförtroende.

 

Jag gav verkligen ALLT.

Jag kände mig lite nedtryckt av killen som först hade sagt att de inte behövde mig,

vilket gjorde min ÄNNU mer peppad till att visa vad jag går för.

 

De fortsatte att droppa in folk hela tiden och paret som vann fick splittras och fortsätta spela fast med ny partner.

Det gick bra för mig och jag njöt.

 

- Det var strålande sol, folk runt omkring som filmade och fotade, musik i bakgrunden och gött folk.

Livskvalité skulle jag vilja säga. :D

 

En match spelade jag med en riktigt kort tjej.

Hon passade helt underbart och jag kunde spika på.

Jag är helt tokig i den känslan, då allt bara stämmer!!!

Ansatsen, timingen, hoppet och känslan i kraften och handleden...

Det blir ju också extremt mycket roligare om det är massa folk omkring som dessutom visar uppskattning genom att applådera, tjoa eller bara genom att ge beröm.

 

ÅH säger jag bara :D

 

Jag hann spela ungefär 2h, sen var jag tvungen att ta mig hem igen.

När jag skulle gå sa tjejerna att jag skulle skriva min facebook så att de kunde skicka tider med träningar och när de spelar.

Fatta om man blir glad när man får den frågan!!

 

Gå från att knappt vara välkommen av en kille, till att bli medbjuden till att träna med dem kändes otroligt roligt.

 

Lycklig lämnade jag planerna, köpte mig en påse kanderade mandlar och gick den vackra promenaden tillbaka till tunnelbanan.

 

Jag drömde mig bort och föreställde mig att bo här ett tag.

Det lockar måste jag säga..

 

Dagen slutade inte där.

 

Påskmiddag var nästa grej.

Sötpotatis var en av sakerna på bordet och det är en väldigt speciell smak.

Det är liksom fel på något sätt men ändå helt okej.

 

Vi satt med alla tjejer som går på Teen Challenge och med personalen.

Det var kul att prata lite med nytt folk och tiden gick fort.

 

Efter middagen bestämde vi oss för att ta oss kvalitetstid på ett mysigt Cupcake cafè.

 

Ett cafè med i princip bara massa olika cupcakes. (muffins)

Jag valde en riktig going:

Den innehöll någon krämliknande röra i mitten, choklad ovanpå och småkakor över det.

God var den kan jag iaf säga!

 

Där satt vi tre och pratade om allt mellan himmel och jord.

Fika med fina vänner är en av mina favoritsaker att göra.

 

När vi kom tillbaka färgade vi Johannas hår mörkt och jag målade mina naglar knallgröna.

Nu är det dags att sova känner jag.

Sömn har inte varit prio ett när man har 5 dagar i NY, det börjar kännas nu.

 

Modetips förresten:

S T A R K A F Ä R G E R

Starka färger på allt.

Slingor i håret, skor, tröjor, byxor, smycken, jackor..

Allt.

 

Så tveka inte, köp den neonrosa tröjan som du länge suktat efter. ;)