Fredagskväll åkte vi iväg och bowlade! :D
En av tjejernas Pappa bjöd oss på det och mat, riktigt schysst.
Jag hade högklackat, riktigt HÖGklackat.
(iaf högt för mig)
Jag testade och det kändes faktiskt rätt bra.
Inte nog med god mat och bowling, jag testade dessutom äntligen
"Frozen Yoghurt".
Det är något mellanting mellan glass och yoghurt vilket passar mig alldeles utmärkt!
Till det får man välja bland massa gottit.
Det var svårt att välja,
så jag tog lite av allt möjligt och GOTT var det!!
LÖRDAG:
Lördag var som vanligt Fundraising och denna dag var vi borta 15h.
I det ingick 2h resa och äta mat efter.
Man är hyfsat sliten efter en sån dag...;)
Jag och Rachel hade riktigt kul!!!!
Vi spelade in filmer och övade på olika dialekter.
Det är lite kul för när jag pratar min "vanliga" engelska dialekt hör nästan inga vad jag säger när jag säger
"Teen Challenge"
för jag säger det nog med lite brittiskt uttal.
alltså med GROV dialekt.
Jag tyckte att jag lät galen,
men alla började höra vad jag sa när jag sa
"Teen Challenge"
så jag fortsatte med det.
Och Rachel vek sig av skratt..
Mitt i allt kom en man med en fantastiskt söt liten hund.
Det var omöjligt att slita sig med blicken från underverket och det ledde till att vi fick sitta och gosa med den.
Vilken fantastisk hund alltså!!!!!
SÖNDAG:
Idag hade vi hand om ett möte i en skön Baptist kyrka.
Det var ganska gammaldags där,
och de gamla Gospel-dängorna var det som levererades.
Elevernas berättelser berörde som vanligt,
och man hörde snyftningar i hela publiken.
Sen så sjöng jag med Rachel, det var riktigt kul. :)
Hon har en helt magisk röst den tjejen alltså!!!
Efter det blev vi bjudna på mat i en Mexikans restaurang,
det var riktigt god mat faktiskt.
:)
När vi kom hem chillade vi lite innan det blev ett riktigt gött pass av beachvolleyboll.
Det var jag, Dustin, Dan och Josh.
Asgött! :D
Mitt i spelandet hörde vi Chloe skrika:
"SNAKE, SNAKE!!!"
Vi sprang dit,
eller nä nu ljög jag,
jag stannade kvar helt stel på beachplanen.
Hundarna höll på att leka med ormen och jag kunde helt seriöst se ormen hugga med huvudet mot hundarna.
(jag visste inte all alla ormar kan "ställa" sig upp ?!?!?! )
Jag var som förstenad.
Jag hade sprungit och hämtat bollen flera gånger i det områden där ormen låg bara några minuter innan,
dessutom så brukar jag gå där varje dag för det var precis bredvid stigen.
Allt gick väldigt fort.
Dustin ropade med all sin kraft på att hans hundar skulle gå därifrån,
Josh rusade för att hämta en sten att döda ormen med.
När han kom tillbaka till ormen tog han sats och svingade armen och drämde ner stenen på ormen.
Fullträff.
Blod och saker jag inte vill veta vad det är splaschade upp.
Fatta att jag såg det och jag stod fortfarande kvar på planen ca 5-10 m bort.
Han tog upp stenen och mosade ormen igen med ett rejält kasst.
Jag visste att jag behövde jobba på min ormfobi,
för jag vet att jag kan stöta på ormar när som helst här nere.
Så sakta men säkert började jag närma mig och jag bad Chloe möta mig så att jag kunde hålla hennes hand.
Jag gick fram till ormen, mitt hjärta slog hårdare..
Men det gick bra. Jag grät inte och jag skakade inte.
Det såg ut som en plastorm med ketchup.
Det intalade jag iaf mig själv..
Jag kollade på den och Josh vände på den så att jag kunde lära mig hur den såg ut.
För detta var alltså en livsfarlig orm.
Du kan dö om du blir biten av den.
Jag kollade in det svartgråa skinnet och var fortfarande relativt lugn.
Tills den började röra på sig och jag flippade.
Jag började springa därifrån och råkade dra med mig Chloe för att jag höll så hårt i henne.
Okej,
jag var kanske inte så lugn som jag kände mig.
Josh slängde sedan ormen i dammen och faran var "över".
Bara det att det kryllar av ormar där vi bor.
Jag är galet stolt över att jag tittade på den,
jag vet att jag måste övervinna min panikrädsla för ormar,
och detta var steg 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar